Svenska
English

Citatet


"Vår tilltro till den svenska förvaltnings-
modellen är för stor. Vi blir handlings-
förlamade, vågar inte göra något på eget initiativ, bara väntar på order uppifrån."

Carl Michael Bergman i SvD 2/12 2005, efter att ha tagit del av Katastrofkommissionens rapport.

Läs och lyssna


Sverige och tsunamin - granskning och förslag
Huvudrapport från 2005 års katastrofkommission (SOU 2005:104)

Exploatera inte tsunamin!
Göran Greider, Dala-Demokraten
2005-12-02

Mer lugn efter mediestormen!
Göran Greider, Metro 2005-12-05

Ta reda på mer


Tsunami
ur Wikipedia, den fria encyklopedin
http://en.wikipedia.org/wiki/
Tsunami#2004_-_Indian_Ocean_tsunami


Arkiv
 
Hard Rain    Nr 5    4 december 2005
Tsunamidebatten - ett lågvattenmärke i svensk inrikespolitik

Att låta enskilda människor löpa gatlopp för en naturkatastrof på andra sidan jordklotet är helt enkelt för simpelt. Det är ovärdigt att på detta sätt utnyttja människors personliga sorg.
 
Annandag jul den 26 december 2004, kl. 01.58 svensk tid, inträffade det största jordskalvet någonsin. Det mätte 9,3 på Richterskalan. Skalvet utlöste en flodvåg av bibliskt format som svepte in över Sydostasiens stränder. 179 237 personer omkom och 37 604 saknas fortfarande. 525 döda svenskar har identifierats, 18 saknas.

"Katastrofen i Sydostasien ledde till fysiskt och psykiskt lidande, dödsfall och andra konsekvenser som det inte stod i någons makt att förhindra" skriver Katastrofkommissionen i sin slutrapport (s. 255). Kommissionen pekar dock på brister i statsförvaltningens hantering av situationen och finner att vissa konsekvenser hade kunnat undvikas "med bättre förberedelser och ett mer aktivt agerande". Det direkta resultatet av de påtalade bristerna var en "försening av olika insatser både i regionen och hemma i Sverige".

Det största problemet var avsaknaden av en fungerande krisledning i regeringskansliet, slog kommissionens ordförande Johan Hirschfeldt fast i sin presentation den 1 december. Det saknades en adekvat organisation för insamling, bearbetning och analys av information och rutinerna för beslutsfattande var inte anpassade för allvarliga kriser.

  Dessa slutsatser är nog så allvarliga och kommissionens förslag till åtgärder är viktiga bidrag till förbättringar. I centrum står förslaget om en krisenhet inom Regeringskansliet med både strategiska och operativa uppgifter. Att en sådan saknas idag, trots tidigare förlag, har överraskat många.

Kommissionen bidrar också till att belysa den sorgliga "beslutsmiljön" inom Utrikes-
departementet. Hur skall en medkännande och handlingskraftig människa kunna få utlopp för sitt kunnande om hon möts av uppmaningen att inte bli "hysterisk" när hon vill göra en extra insats? Här finns stoff för en ordentlig upprensning i katastrofens spår.

Den allmänna debatten har förstås, precis
som man kunde vänta sig, gått över styr. Statsministern, enskilda statsråd och tjänstemän hängs ut och avgångsropen skallar. Medierna säljer lösnummer på populistiska opinionsundersökningar om vem eller vilka som skall få sparken. Den borgerliga alliansen stojar om avgångar, men mumlar lite fegt i skägget när det gäller misstroende-
omröstning i riksdagen.

Drevet är åter i gång, med argument på samma låga nivå som under månaderna efter katastrofen. Att låta enskilda människor löpa gatlopp för en naturkatastrof på andra sidan jordklotet är helt enkelt för simpelt. Det är ovärdigt att på detta sätt utnyttja människors personliga sorg. Man skulle önska att berörda politiker tog sig samman för att tillsammans med alla goda krafter söka förhindra skadeverkningarna av nästa stora katastrof. För den kommer …