|
Svenska |
English |
|
Citatet
"Den enda barytonsaxofonist som jag kände till var Gerry Mulligan. När jag fick höra Lars tänkte jag, Jesus, det finns ett annat sätt att spela baryton!"
Chet Baker
|
Läs och lyssna
Mulligan: The Gerry Mulligan Quartet in Paris, Vol. 1-2 (1954)
California Concerts, Vol. 1-2 (1954)
Gullin:
Lars Gullin Quartet featuring Åke Persson "Piano Holiday" (1953)
The Artistry of Lars Gullin (1958)
|
Ta reda på mer
The Lars Gullin website
www.gullin.net
The Gerry Mulligan home page
www.geocities.com/BourbonStreet/ Delta/1724
|
Arkiv |
|
|
Hard Rain Nr 1 15 november 2005 |
Lars Gullin var först - och störst |
När den legendariske barytonsaxofonisten Gerry Mulligan satte samman sin kvartett för framträdandet i Paris i juni 1954 hade han helt säkert inspirerats av sin svenska instrumentkollega Lars Gullin. |
|
Gerry Mulligan var i högsta grad närvarande på scenen. Lång, rak i ryggen och med sitt fascinerande instrument i alla tänkbara positioner. Han var en jazzens rockstjärna, en av de stora som snart skulle få ge vika för helt andra tongångar.
Lars Gullin var inte så yvig i gesterna. Han spelade förstås gudomligt, men han var lite mer inåtvänd som scenpersonlighet. Lyssnar man på de klassiska inspelningarna från 1956 förstår man hans storhet. Det är oslagbar musik.
Mulligan hade en hårdare ton. Man finner stor spelglädje i t.ex. Pariskonserten från 1954. Det riktigt studsar om musiken. Lars Gullin var den store lyrikern.
Det är på något sätt som om jazzlyssnarna tagit för givet att det var Lars Gullin som tog efter Gerry Mulligan. Amerikanen fick äran av att ha visat vägen för modernt spel på barytonsaxofon och för att ha revolutionerat småbandsjazzen med sin pianolösa kvartett.
Gullin ansågs vara en god efterföljare. Var det verkligen så? Det finns anledning att skrapa på den vedertagna historieskrivningen. Här finns intressanta detaljer som nyanserar bilden.
När Mulligans kvartett med Chet Baker på trumpet splittrades sommaren 1953 blev Gerry sittande ett år. Hur skulle han gå vidare? Den 1 juni 1954 fick vi svaret när den nya kvartetten med Bob Brookmeyer på trombon intog Salle Pleyel i Paris. "Je vais jouer Come out where ever you are " sade Gerry på sin exotiska franska och hela salongen var i gungning.
|
|
Hur hade Gerry fått idén till denna sammansättning? Inspirationen kom från Sverige och Lars Gullin! Svenska jazzmusiker hade länge varit väldigt lyhörda för utvecklingen i USA, inte minst den s.k. västkustjazzen. Tidiga besök av amerikanska storheter som Stan Getz fick stor betydelse. Det gjorde att svenska ungdomar som Bengt Hallberg och Lars Gullin också fick stor uppmärksamhet i USA.
Det är klart att Gerry Mulligan fick svenska inspelningar i sin hand när han satt och funderade kring sin musikaliska framtid under hösten 1953. Det är inte bara en kvalificerad gissning att han studsade till ordentligt när han fick höra de två EP-skivorna med Lars Gullin Quartet med Åke "Kometen" Persson på trombon. Skivomslagen hade engelsk baksidestext av Ira Gitler och fick stor spridning i USA.
De åtta spåren, med Brazil och You blew out the flame som givna höjdpunkter, visade möjligheterna i en pianolös kvartett med baryton och trombon. Skivorna spelades in den 12 och 18 februari 1953.
Gullins musik fick stort genomslag och Sveriges ledande solist placerade sig högt i både Down Beat- och Metronome- omröstningarna. Mulligan fick i sin tur kontakt med Brookmeyer under våren 1954 och den kvartett som skrev jazzhistoria i Paris bildades.
Kanske hade Gerry Mulligans kvartett årgång 1954 fått en helt annan sammansättning om inte Lars Gullin hade visat vägen med sina härliga spår från året innan.
|
|
|
|