Svenska
English

Citatet


"Varje år åker studenter till Pakistan för religiösa studier. Hösten 2001 besökte ett 80-tal av dessa studenter Afghanistan. De greps alla. Någon befann sig i en affär, någon på ett bibliotek, en var fotograf från Jordanien, en var där för att gifta sig när de greps och sedan flögs till Guantánamo, slagna i kedjor och med förbundna ögon. De flesta av fångarna på Guantánamobasen hade ingen kontakt med talibanerna eller al-Qaida och var helt vanliga normala människor. Några arbetade med hjälparbete. Gemensamt för många är att de blev kidnappade och sålda till USA."
Najeeb al-Nauimi, advokat och tidigare justitieminister i Qatar, vid möte i Stockholm den 18 december 2003.

Läs och lyssna


Fånge på Guantánamo
Mehdi Ghezali berättar


Gösta Hultén, Leopard förlag 2005

Ta reda på mer


World News Network
www.guantanamo.com

Human Rights Watch
www.hrw.org

Arkiv
 
Hard Rain    Nr 19    5 oktober 2006
Svensk fånge på Guantánamo
Utrikesdepartementets misstag bidrog till att Mehdi Ghezali fick tillbringa två och ett halvt år - under tortyr och förnedring - på en amerikansk bas på Kuba. En ursäkt är väl det minsta man kan begära!
 
Den unge Mehdi Ghezalis öde är vid det här laget välkänt för de flesta. Ghezali är ett av många offer för krigen i Afghanistan. I boken "Fånge på Guantánamo" berättar han sin historia för journalisten och författaren Gösta Hultén, även ordförande för den svenska Guantánamogruppen. Det är väldokumenterat, tankeväckande och förskräckande. Läs boken!



Hard Rain har tittat närmare på en av flera märkvärdiga aspekter. Som alla vet är regeringens och inte minst UDs ansvar för svenska medborgare i utlandet ett hett debattämne efter Tsunamikatastrofen och kriget i Libanon. Ansvaret borde självfallet finnas där även för enstaka personer, men för den unge Mehdi Ghezali visade man inget intresse.

Redan i december 2001 kände ambassaden i Islamabad i Pakistan till att Ghezali satt fängslad i landet. I fax till UD den 20 december talas om "en arabisk man med svensk passhandling". I brev till UD den 4 januari 2002 kallas Ghezali "al-Qaidamedlem med svenskt pass". Ambassaden hade väl tagit intryck av svepande formuleringar i medierna om en grupp på 156 al-Qaidamedlemmar som försökt fly in i Pakistan från Tora Bora-området i Afghanistan.

Det måste väl ändå vara tjänstefel av svenska ämbetsmän att inte följa upp den information de fått genom att besöka Ghezali i Peshawar - ett par timmars bilväg från ambassaden. Men visst, jul- och nyårshelgerna stod för dörren.

Gösta Hultén ger oss en bisarr inblick i UDs arbetsmetoder som slår det mesta. När biståndsminister Jan O Karlsson skall besöka Washington utfärdar UD en s.k. språkregel för det fall svenska journalister skulle ställa frågor om Ghezali. På frågan om det fanns en svensk som skulle flygas till Guantánamo skulle svaret vara "Vi har inga sådana uppgifter" eller "Vi har inte fått bekräftelse på att det skulle finnas svenskar tillfångatagna". Enligt direktiven skulle de svenska representanterna också hävda att de "trots ihärdiga undersökningar" inte kunnat få fram någon uppgift om att en person med svenskt pass hade tillfångatagits.

Som tur var för de berörda i detta skamliga spel ställde ingen av de svenska korrespondenterna i Washington någon fråga om Guantánamo.

  UD missade följaktligen de tillfällen som gavs att ingripa i ett pågående rättsövergrepp innan den fruktansvärda transporten till Guantánamo äger rum. I två veckor satt Ghezali i pakistanskt fängelse i Peshawar innan han lämnades över till amerikanska specialstyrkor i början av januari 2002. Sedan förflyttades han till en militärbas utanför Kandahar i Afghanistan. Trots att han var "tillgänglig" i området och förklarade i tur och ordning för pakistanierna, för Röda Korset och för amerikansk militär att han ville ha kontakt med den svenska ambassaden hände inget innan det var för sent.

Särskilt upprörande är det misstänkliggörande som kom till uttryck i UDs skriftväxling. I brev till UD den 21 januari 2002 från ministern vid ambassaden i Washington, Bo Eriksson, kallas Ghezali för "Botkyrkatalibanen". När Eriksson äntligen besöker Ghezali en månad senare, uppträder han som någon slags åklagare och förhörsledare gentemot en 22-årig svensk medborgare som några veckor tidigare utsatts för hänsynslös brutalitet av amerikanarna i Kandahar och fraktats som ett slaktdjur till Guantánamo.

"Bo Eriksson visade inte på något sätt att han stod på min sida när han frågade ut mig" säger Mehdi Ghezali. I den rapport som offentliggjordes försäkrar Bo Eriksson att "de inte utsätts för tortyr eller annan förnedrande behandling".

Vill man vara mycket försiktig med omdömen om UD-tjänstemännens hantering av frågan får man väl hålla sig till utrikesminister Anna Linds lakoniska svar till Ghezalis pappa i april 2003: "Ja, vi gjorde misstag i början".

Dessa misstag bidrog till att Mehdi Ghezali fick tillbringa två och ett halvt år - under tortyr och förnedring - på en amerikansk bas på Kuba. Han frigavs den 8 juli 2004 och den 25 oktober samma år blev han beviljad rättshjälp för att förbereda en skadeståndsprocess mot USA för det olagliga frihetsberövandet och tortyren. Sveriges regering har ett ansvar för att Mehdi Ghezali får allt det stöd han behöver för att vinna framgång i denna process.